Sms’et kom 16:52. Ett meddelande från 1177 med texten ”Du har ett meddelande på Vårdguidens e- tjänster. Logga in på..”

Det kom snabbt. Vi var och lämnade proverna på morgonen. Klockan var bara kvart över tio när min hand sträcktes ut från bilfönstret med 4 små påsar innehållandes 4 prov för att konstatera att även jag och barnen har covid-19. Tvärsäker på att vi alla skulle ha postiva resultat öppnade jag mitt meddelande.

Ditt provsvar är negativt gällande Covid-19.

Jag hade satt mig i soffan för att läsa meddelandet och kände hur jag bokstavligen tappade hakan, jag hade kunnat bli en fantastisk fågelholk med extra stor ingång där och då, så slapp som jag blev i käkpartiet när beskedet landade i hjärnbarken. Sen hörde jag mig själv förvånat säga ”Hur är det ens möjligt?”. Jag och Dear Husband tittade lätt förvirrat på varandra, ”Hur kan man inte ha det när du har det?, vi har ju sovit bredvid varandra, jag fattar ingenting”.

Förvirring fick plötsligt en ny innebörd.

Pontus besked var annorlunda: ”Du har testats positivt för Covid-19”. Det var då jag kände att jag tog min fågelholkslook till en ny nivå. ”Men det här är ju galet!” utbrast jag. Oskars meddelande var lättare att förstå; han var och är fortfarande pigg som en mört och med 0% symptom, så att hans test visade negativt var lättare att ta till sig. Samtidigt som det är mirakulöst knepigt att han inte fått det i ett hus fullt av smitta.

Resultatet 2 positiva och 2 negativa stod sig till morgonen efter. Då kom Simons resultat. Positivt. Vi är därmed en familj som har haft covid-19. Men 2 av 5 har klarat sig, 1 av 5 har haft symptom med huvudvärk, ledvärk, halsont och rinnsnuva dock utav något annat litet virus och 1 av 5 har varit fullständigt kärnfrisk genom hela processen.

Det är här jag känner att Livets cirkus är ett passande namn. ”Ny föreställning varje dag!” ..så att säga.

Smittskyddssamordnaren ringde på onsdagsmorgonen. En mycket trevlig man som kunde hålla med om att det var anmärkningsvärt men sånt kan så klart inträffa. ”Ska jag ta ett nytt test?” frågade jag eftersom min logiska hjärncell lätt frustande hoppade upp och ner och var övertygad om att testet inte hade fungerat. Svaret kom utan krusiduller; ”nej”. En självklar följdfråga från den logiska hjärncellen hördes direkt från min röst; ”Men tänk om jag inte gjorde testet på ett sånt sätt så att det blev för lite” Han förklarade att alla test som ger ett resultat har haft tillräckligt många celler att utgå ifrån, om det varit för få celler så hade inget resultat getts utan då hade meddelande om ofullständigt test getts. ”Men ska jag ta ett antikroppstest iallafall?” frågade jag, fortfarande inte övertygad om att det kan krylla av smitta och någon kan klara sig undan, ”för att se om det är därför jag inte får det nu när jag lever med viruset?” Samma svar som jag hört på frågan innan kom, ”nej, det behöver du inte göra”. Och jag förstår det. Varför han säger så. För vaccineringen är runt hörnet och någonstans är det märkligt men positivt märkligt, det var vi rörande överens om, att vi ändå är lyckligt lottade. Vi är en familj med 5 personer, där 3 har haft covid och klarat det bra. Alla har haft lindriga symptom och under en väldigt kort period. Jag som har högt blodtryck och därmed är en riskgrupp har på något förunderligt vis inte fått det, utan jag prickade in något annat. Vem vet, jag och Oskar kanske har den där blodgruppen som har visat sig vara mer motståndskraftig. Något vi får ta reda på när sjukvården gått till normalläge igen. Nu är det mer läge att andas ut.

Vi har, efter provresultaten, inte träffat någon eller lämnat hemmet. Vi har kontaktat alla som möjligtvis skulle kunna ha stött på oss precis innan vi fick symptomen. Karantän är ansvaret man måste ta. För det finns som vi alla vet de som inte har samma facit som oss. Som blir rejält sjuka. Som tillfrisknar men som får följdsjukdomar eller lång väg tillbaka. Som aldrig får tillbaka livet.

Vi har fått ett slutresultat. 3-2 i statistiken över vilka som haft viruset i vår familj. Och som kom lindrigt undan. Om man ska tro på att man kan tacka sin lyckliga stjärna så väljer jag att tro på det nu. Tack för att det blev som det blev. Tack så innerligt.