Januari börjar lida mot sitt slut. Jag vet inte hur du har det men jag har haft det lite gott och blandat de sista veckorna. Ömsom upp och ömsom lågt och lite ..blyertsgrått. Jag brukar få den här lilla mentala baksmällan i februari/mars. Då inser min optimistiska ådra att det faktiskt är ganska många veckor kvar till våren. Min motivation, mitt driv, min inspiration- mitt vårrus- brukar då få pyspunka. Trots att ljuset tar mer och mer plats av dygnets timmar. Trots att det fortfarande är ett väldigt nytt krispigt år med så många oskrivna blad och möjligheter. Trots att livet är fint på så många sätt och rullar på. Trots att det borde kännas mer tjoho och nu cruisar vi på vågen så..så..

Så har livet känts lite som ett blyertsgrått streck.

Jag får liksom inte igång min kreativitet. Och det stör mig eftersom jag mår bäst när jag får saker gjorda. Och tro mig- i den här hjärnan bubblar det konstant. Men det blyertsgråa strecket är som en bromskloss. Det bubblar av tankar, projekt och idéer, men inget blir av i den takt det skulle gå i. En jäkla otakt är det helt enkelt och det skapar frustration eftersom jag gillar ”framåt”. Jag vet! Bara å göra, tänker du. Så tänker jag med. I en sekund. Sen faller motivationen som ett korthus och jag tänker ”jag gör det sen”.

Jag kan sätta fingret på varför känslan är som den är. Jag vet att det beror på det jag skrev om häromdagen. Jag tränar inte. Och det gör att jag har tappat en viktig röd tråd. Det kombinerat med att jag varit hemma i huset i två och en halv vecka och varit antingen i karantän eller sjuk bidrar till att det grå ploppade upp som ett brev på posten. Om jag säger att jag på riktigt såg fram emot att få åka och handla mat i fredags och få se lite folk, så kanske bilden av mitt sociala behov blir klart som korvspad. Att det kom snö som skapade vinter och magi gav energi, men när sen regnet kom och regnade bort allt på två dagar för att bara lämna kvar is, geggamoja och råkall kyla. Då kom blyertsgrått fram i sinnet och parkerade i hjärngaraget.

Kanske är det kroppens sätt att dra i handbromsen så att man stannar upp lite som optimist och kreativ själ? Livet är som vi alla vet en bergochdalbana. Ibland tjoar livet genom andrenalin, skratt och kittlande känslor. Och ibland är det mer som att karusellvagnen har fastnat på en raksträcka. Och reaparationskillarna är på lunch. Bara att vänta. Ingen kan åka runt i en karusell utan andningspauser så de där pauserna behövs. Jag vet.

Men att vänta är ju direkt trist. Och att vänta när egentligen ingen reparation behövs utan tvärtom så behövs lite extra gas. För turbon måste luftas. ( herregud ; jag måste vara mer kreativt frustrerad än jag trodde- börjar skriva biltermer..) 🤓

Idag tog jag kommandot. Jag har haft ett samtal med mig själv. Ställt frågorna: vad? hur? när? varför? Idag har jag gjort flera saker för att sudda ut det blyertsgråa.

1. Allt handlar om inställningen! En känsla är bara en känsla och jag kan styra upp hur jag upplever ”här och nu.” Det bästa med ”här och nu” är att den aldrig är exakt likadan igen. Och det leder ”framåt” 👍🏼. Vädret är fullständigt onödigt att lägga energi på så det ska istället vara all in på det jag kan påverka.

2. Två timmars promenad med fantastisk kompis. Underbart att gå i krispig luft, ha intressanta samtal och känna hur lite svett ploppar upp på ryggen allt eftersom km efter km avverkas. Frigörande! Motiverande! Inspirerande!

3. Inköp av gröna växter till 50% rabatt. Bristen på ljus kombinerat med kaminvärmen har sakta men säkert slagit ut krukväxt efter krukväxt. 5 har fått kasta in handduken – 5 nya har flyttat in. Nytt och fräscht ger inspiration!

4. 1 timma och 53 minuter i mobilen med en av de bästa. Vi kan prata och här pratar vi om att få energi!

4. Webbshoppat ännu fler fröpåsar 😬. Alla har redan landat visionärt i olika rabatter; befintliga men flera nya som jag planerat att skapa. Kreativitet och framtidsmål!

5. Ytterligare 1,5 timmars mobilsamtal med en annan kompis som jag inte pratat med på månader. Vänskap och samtal är bland det bästa som finns! Och vad gjorde det att den stunden gav 0 min till byrån i garaget som väntar på slutfinalen av som makeover. Människor är alltid viktigare än saker.

Sen har jag även njutätit en bit Dajm och en bit Japp. Sockerpåslag är fina grejer ☺️. Det blyertsgråa kanske inte är helt utsuddat men det är inte lika knivskarpt längre. Och det har absolut inte någon som håller i pennan för att det ska kunna bli längre. Det är en bra start för slutspurten av resten av månaden.

Mitt utvecklingssamtal med mig själv gick bra kan man säga ☺️.