Det här med träning kräver verkligen sitt mindset. Speciellt om du är otränad för då är uppförsbacken så pass lång att din motivation måste vara stark som sten när ursäkterna för att du inte ska träna, börjar ploppa upp som ystra pingisbollar i tankeverksamheten. Chipspåsens dragningskraft kan få den starkaste att vackla en fredagskväll; mysa i soffan eller nöta 3 km grusväg? Som chips/ostbågeholic är jag ett mycket bra exempel på hur tankens kraft i dessa situationer verkligen gör precis ALLT för att du ska inse hur värd du är det där mumseriet, och är det något du INTE ska göra just idag så är det att träna! Anledningarna till att skjuta upp träningen är sååå många; ”Du är trött. Du har stressat. Jobbet är för jäkla körigt just nu och i tvättstugan har ett Mount Everest berg av tvätt skapats och du är bara sååååå värd lite chill i soffan! Jag gör’t imorgon istället!” 😬

Ja du vet; listan kan göras oändlig. Här gäller det istället att fokusera på målet om smaklökarna och latmasken inte ska vinna.

Planen för att nå målet med träningen måste klicka in. Målet ska vara så jäkla triggande att det slår ner alla tvivel. Ditt VARFÖR måste vara tillräckligt starkt för att du ska stå emot impulsen. På ett jobb, när det kommer till att nå resultat, är det här lika självklart som att solen går upp varje dag. Men oftast är träningsmålet som en svag liten hägring i horisonten när träningen väl ska utföras. Ett mål är ett ganska enkelt verktyg på pappret, och på jobbet är det här som sagt både solklart och självklart. Gällande min träning är det mer av en utmaning.. Inte egentligen att sätta målet utan det är att ha en plan för att nå målet. Och att målet är tillräckligt tändande.

Vilket mål och plan har jag med min träning?

Oj vad jag har fallit på den frågan själv! Mitt mål har varit för ospecificerat, för orealistiskt, för ambitiöst, för stort och har saknat delmål eller så har det helt och fullständigt saknats 😜. En plan för att nå målet har varit väldigt luddigt, mer åt

Numera är mitt priomål absolut hälsa. Jag vill ta hand om mig själv så att jag kan få studsa runt länge på den här jordkulan. Som 49 åring så vet jag hur en kropp förändras genom åren. Den blir stelare och ger mer ”motstånd”, resultaten tar längre tid, och det här med rörlighet och dynamik kommer absolut inte lika snabbt. Det funkar inte längre att ”dutt”träna. Kroppen kräver en långsiktig plan för att samarbeta. Det finns helt enkelt inga genvägar för att ta hand om sin kropp. Inte min i alla fall 😃.

Jag behöver absolut ha en plan som visar när och hur. Och det kostar tid. Det kostar ansträngning. Och det kostar motivation. Eller så byter man ut ”kostar” till ”investera” så blir det genast lite roligare. En bra inställning är a och o för allt här i livet enligt mig. Och träna måste vara att ha kul!

Jag blir väldigt motiverad av andra. Deras prestationer ger mig mål. Inte för att visa att jag minsann kan vara bättre eller bäst ( har väl självinsikt för tusan 🤓) utan det ger mig inspiration -för att om andra kan- då kan jag ! Fast på mitt sätt, med mina förutsättningar. De visar att det går. Och det motiverar mig som tusan!

Så när min vän fru Jansson la upp en film i en FB grupp som 8 kompisar har för att motivera varandra till träning , så hände det. Jag blev triggad! Inspirerad! Hon berättade hur hon precis gjort 135 burpees genom 21-15-9. Hennes prestation drev mig till något som jag överhuvudtaget INTE har haft som ett mål. Hon – den vältränade kvinnan som svingar en kettlebell som en liten frottéhandduk och har utbildat sig som PT- hon säger en mening i den här filmen som får igång mig..

”Det blir 135 burpees- det du Elisabeth!”

Jag avskyr burpees! Hon vet det.

Jag är en tävlingsmänniska. Hon vet det.

Jag är lätt att utmana för jag vill utmana min comfortzon. Hon vet det.

Så igår morse utförde jag ett mycket oplanerat mål under ett träningspass. Jag gjorde 21-15-9 i 3 varv vilket gör att jag mycket stolt nu kan meddela världen detta:

Jag= 49 åring ganska otränad kvinna, gjorde igår 135 burpees, 135 kettlebellswings och 135 situps. Galet svinjobbigt. Förmodligen de mest oexplosiva burpees’arna som någonsin utförts. Men skit i det- jag gjorde dom 😃✌🏼 och japp- jag är lika mosad idag som en insekt som mött en bilruta i hög fart..

Men det viktigaste. Jag gjorde det! Jag utmanade mig. Kan jag. Så kan du! 😘

Kicken efteråt är sååå värt det! Men..

Min inställning till just burpees är fortfarande- se bild: