Sitter i bilen på väg in mot träningen. Mitt vänstra getöga noterar en rörelse.
Vänder på huvudet.
Ögonen ser päls, långa ben och hjärnan registrerar kvickt ”en älg”.
Jag kör vidare.
Sen vaknar den kinesiska turisten i mig och hade det inte varit -11,5 grader snöklädd grusväg hade däcktjuten hörts över nejden när foten trycker ner bromsen. Lägger i backen.
Älgen står kvar.

Och sen möts våra blickar.

”Gå inte iväg nu” tänker jag när jag fipplar med att få igång kameran i mobilen.
Men hen är rockie som ensamvarg i stora vida skogen, förmodligen en fjolårskalv som mamma älg stött bort för att bereda väg för ny miniälg, och står kvar på stället med mumseligott.
Istället nyper älgen av en liten kvist, mumsar några tuggor och poserar för kameran.

Dagens oplanerade möte.
Me and teenager Moose.

Jag är lätt att underhålla kan man säga med andra ord 😁